Svart.

Felok vaknade i ett ryck. Ihjäl huggna stadsvakter låg runt omkring honom. Tio stycken. Hade det inte varit för alla hundratals ihjäl huggna kroppar Felok bevittnat tidigare i sitt liv hade han kanske varigt illamående nu. Men blodiga avhuggna lemar berörde Felok lika mycket som en styckad gris. Han suckade och insåg det sorgliga i det hela, men skakade snabbt av sig känslan. Det var inte hans fel. Guden Rema var den anvarige visste Felok. Skulle Rema inte önskat detta hade det inte heller inträffat. Rema verkade av någon anledning skydda Felok. Detta var den enda förklaring han kunde komma på som förklarade hur han lyckades överleva alla dessa situationer. Detta var inte första gången han förlorat minnet under en strid och vaknat upp med döda fiender omkring sig.