Svart.

Felok vaknade i ett ryck. Ihjäl huggna stadsvakter låg runt omkring honom. Tio stycken. Hade det inte varit för alla hundratals ihjäl huggna kroppar Felok bevittnat tidigare i sitt liv hade han kanske varigt illamående nu. Men blodiga avhuggna lemar berörde Felok lika mycket som en styckad gris. Han suckade och insåg det sorgliga i det hela, men skakade snabbt av sig känslan. Det var inte hans fel. Guden Rema var den anvarige visste Felok. Skulle Rema inte önskat detta hade det inte heller inträffat. Rema verkade av någon anledning skydda Felok. Detta var den enda förklaring han kunde komma på som förklarade hur han lyckades överleva alla dessa situationer. Detta var inte första gången han förlorat minnet under en strid och vaknat upp med döda fiender omkring sig.

Hopplöst.

Han väcktes ur sina tankar av ett vinande ljud i luften. Utan att tänka efter höjde Felok sin sköld och blockerade en pil som annars hade dödat honom. Nu var det kört. De hade kommit ifatt honom. Skulle han springa vidare skulle han bara trötta ut sig och vara utmattad när de nådde honom. Det var lika bra att spara kraften till en slutlig strid.

Det var kanske femtio meter mellan dom. Felok stannade upp, vände sig om och stirrade på de som jagat honom. Det var tio av stadens vakter, alla beväpnade med pilbåge, svärd och sköld.

Det såg inte ljust ut för Felok.

Flykten.

Felok Ariamin såg sig inte om utan bara sprang allt vad han kunde. Allting var hopplöst. Vad som börjat med goda avsikter hade slutat med ett blodbad, och detta hade absolut inte varit tanken. Inte kunde Felok ana att han hade startat bråk med stadens självaste borgmästare. Nu var det ännu en stad han inte kunde återvända till. Snart fanns det inte många städer kvar för Felok.